Det börjar med ett tyst löfte. När du skrivit på avtalet och bokat in takläggarna har du förmodligen fått en tidsplan på ett ungefär. Vecka 32, står det kanske. Eller ”tidigast i september”. Sen kommer den där morgonen när det plötsligt står en lastbil på uppfarten och någon knackar på dörren halv sju. Då börjar det på riktigt.
Första dagen handlar om att göra plats. Ställningar åker upp på ett sätt som ser skakigt ut men som snart visar sig vara solitt som en bro. Presenningar läggs över buskar och rabatter som råkar hamna i riskzonen. Det är ett organiserat kaos där alla verkar veta precis vad de ska göra utom du själv, som står i köksfönstret med en kaffekopp och undrar om gräsmålan någonsin blir sig lik.
Rivningen går fort, gärna med hjälp av takläggare Stockholm. Förvånansvärt fort. Det tak som legat där i femtio år, som skyddat ditt sovrum från regn och snö i alla väder, det plockas bort på några timmar som om det vore gjort av papper. Plötsligt ser du himlen rakt ovanför vardagsrummet, bara ett lager av plywood och papp emellan. Det är en märklig känsla, på gränsen till obehaglig, men också fascinerande.
Mitt under rivningen upptäcker de något. Förmannen ropar till sig de andra, de pekar, diskuterar, mäter. Din första tanke är att det kommer att kosta pengar. Din andra tanke är att det förmodligen är bra att de hittar det nu. Det visar sig vara en gammal skada i råsponten, något som förmodligen funnits där i åratal utan att du vetat om det. Ett snabbt samtal, en överenskommelse, och plötsligt ingår det i jobbet. Du är lättad, men mest imponerad över att de såg det över huvud taget.
Andra dagen är lugnare. Nya råspont har kommit på plats, och nu rullar de ut underlagspapp i långa banor. Det ser ut som jättelika rullar med brun silkespapper, men du vet att det är det som ska rädda dig om något går fel längre fram. En av killarna förklarar att pappen måste vara perfekt lagd, att minsta veck kan skapa problem om tio år. Du nickar som om du förstår, även om du egentligen bara ser ett brunt täcke som breder ut sig över taket.
Läkten kommer upp efter hand. Långa, raka träribbor som ska bära upp pannorna. De mäter, justerar, mäter igen. Det är precision, nästan som ett kirurgiskt ingrepp. En av dem jobbar med lasernät, samma typ av utrustning som du sett på stora byggen men aldrig trott skulle användas på ett vanligt villatak. ”Det måste vara rakt”, säger han. ”Annars ser man det på långt håll.”
Tredje dagen är pannorna framme. En hel lastbil full med tegel som ska bäras upp på taket för hand. Det ser tungt ut, och det är det. Du bjuder på kaffe vid fikat, de dricker snabbt och går upp igen. Arbetsledaren berättar att de räknar med att bli klara till eftermiddagen, och du inser att du på tre dagar hunnit oroa dig för varenda detalj medan de bara jobbat på i sin egen takt.
Mot slutet av dagen är det klart. De går över taket en sista gång, kontrollerar varenda panna, varenda nock, varenda plåtdetalj. Förmannen ber dig komma ut och titta. Han pekar längs takåsen, visar hur nockpannorna sitter tätt, förklarar var plåtarna är extra förstärkta. Du ser ett nytt tak. Han ser sitt arbete.
När de packat ihop och åkt, ställningarna är borta och buskarna ser lite tilltufsade ut, står du kvar på gräsmattan. Det är tyst. Inga hammarslag, inga rop, inga maskiner. Bara ditt hus, med ett nytt tak som glänser i …
Continue Reading
Korslimmat trä är det allra senaste inom trämaterial som man kan använda till uppbyggnad av hus.
En datatekniker arbetar med datorer som behöver felsökas och diagnostiseras, dom arbetar även med teknisk support inom större företag med många datoranvändare.